Bildanalys:
– Varför lutar jag horisonten? -Tänker man ens på det? En sådan kommentar var ganska vanligt förekommande på mina föreläsningar för 10 år sedan men kommer inte särskilt ofta upp nu för tiden. Många amatörfotografer har således lärt sig via internet och förmodligen genom Selfies på mobilkameran att särskilt portratt kan få sig en fördelaktigare vinkel om du lutar kameran och därmed horisonten. Så har det alltid varit och kommer förbli. I en porträttfotografering så är ju horisonten inte alltid synlig på samma sätt som här ovan. Mot en studiobakgrund har man ingen aning om hur mycket det lutar Osv…
– Svaret på frågan har ni väl säkert redan räknat ut? Det handlar om att tillföra visuell kraft för att belysa huvudmotivet och förstärka berättelsen med djup och dynamiskt omfång, som enkelt översatt ger mer närvaro och kontakt för betraktaren åt det tvådimensionella formatet.
Att fotografera med tyngdlagen nedåt och raka horisonter har sin poäng där det hör hemma. I många andra motivgrupper leder det ofta till statiska bilder som upplevs som estetiskt tjatiga.
– När är det då fördelaktigt att luta kameran och hur mycket bör eller kan man vinkla för att bibehålla balanserade proportioner?
Svaret på den frågan lär du dig på den här workshopen. Du får dessutom hjälp av ett fotografiskt resonemang med metodik som guidar dig rätt fortsättningsvis!
Fotograf Marcus Johansson
